När Solidium i sin nuvarande form grundades 2008 var ett av målen att professionalisera statens ägarpolitik och garantera en god utveckling av avkastningen för aktieinnehavet på ca 5 miljarder euro som överförts till bolaget.
Vid etableringen upptäckte man dock ett annat minst lika viktigt skäl till varför det behövdes ett innehavsbolag: att fjärma sig från dagspolitiken om statligt ägarskap. Ägarstyrningen hade politiserats till följd av nedläggningen av Stora Ensos fabriker 2007 och på riksdagens frågestunder krävde man att landets regering skulle ingripa i bolagens beslutsfattande, även om staten bara var minoritetsägare i dem.
En annan faktor bakom Solidiums födelse var rädslan för att Elisa skulle hamna i utländsk ägo hösten 2008. Man ville behålla ägandet i de för samhället viktiga telenäten i Finland för att trygga försörjningsberedskapen, vilket innebar att staten i brist på en egen aktör var tvungen att ta hjälp av arbetspensionsbolaget Varma för att köpa aktier. Då misstänkte man att aktierna hamnade hos parter som agerade i strid med Finlands intressen och var rädda för att det skulle kunna uppstå flera snabba situationer under finanskrisen.
Till slut bestämde man att Finland måste ha en aktör som kan reagera snabbt då det är fråga om ett betydande nationellt intresse. På så sätt uppstod Solidium, vilket gav finska staten ett snabbt verktyg att handla med aktier med. Dessutom fick Solidium i uppgift att se till att viktiga bolag förblev i finländsk ägo.
Finland måste ha en aktör som kan reagera snabbt då det är fråga om ett betydande nationellt intresse.
Professionelt ägande
Solidiums ägarskap i innehavsbolagen syntes ganska snabbt i form av initiativ att bilda nomineringsråd för ägarna i bolagen. Nomineringsråden skulle planera styrelsens sammansättning och utse ledamöter till den. Tidigare hade man gjort det i styrelsens interna nomineringsutskott.
Nomineringsråden var det första konkreta tecknet på att det statliga ägandet professionaliserats, vilket dög gott för de institutionella placerarna. Den professionella placeringsorganisationen var en bättre diskussionspartner för bolagen och för övriga intressenter.
Aktiviteten ökade på grund av den nya strategin
2016 fick Solidium nya uppdaterade handlingsdirektiv och 2017 uppdaterades strategin. Därefter har bolaget gjort nya placeringar och avstått från eller minskat sina tidigare placeringar. Nya innehavsbolag är Nokia, Konecranes och Nokian Renkaat. Dessutom har Solidium helt avstått från Telia.
Den ökade aktiviteten syns också i att Solidium försökt få in sina egna kandidater i innehavsbolagens styrelser. På bolagsstämmorna våren 2018 valdes dåvarande verkställande direktör Antti Mäkinen in i styrelsen i tre innehavsbolag. Senare har antalet styrelseplatser för Solidiums representanter ökat ytterligare och våren 2024 hade Solidium en egen representant i tio bolag som ägs av Solidium.
Solidium har visat framfötterna genom sitt agerande och vunnit ett stort förtroende.
Statens ägarpolitik har kommit en lång väg på drygt tio år. Till skillnad från 2008 kan statens minoritetsinnehav i börsbolagen inte manglas i offentligheten och man kan inte kräva att staten ska göra si eller så när det gäller innehavsbolagen. Solidium har också visat framfötterna genom sitt agerande och vunnit ett stort förtroende.
Vill du veta mera?
Solidiums handlingsdirektiv (pdf)
Läs mera om Solidiums strategi
Läs mera om Solidiums första tio år i årsberättelsen för räkenskapsperioden 2018–2019 (pdf)
